Musik från barockens Ecuador

Ensemble Villancico har en konsert med musik från Ecuador. Även annan Latinamerikansk barockmusik skall framföras.

Lördagen den 25/10 kl. 15.00 på Nybrokajen 11.
Entré 165:- / stud o pens 115:-.

Varmt välkomna!

Musik från barockens Ecuador.

Jag är så glad!
Blev tillfrågad att sjunga med Ensemble Villancico på deras nästa konsert, lördagen den 25 oktober kl. 15.00 på Nybrokajen 11.

Det fanns inga som helst skäl att tacka nej till detta. Det är fin musik. Men som alltid finns det en del svåra delar. En del är språket. Spanska, och oftast gammal spanska. Men gammal eller ny, kan man inte språket från början spelar det ingen roll. Det riktigt svåra kan vara de rytmer och klanger som är så typiska för barock- och renässansmusiken. Man kan tro att det säkert är ganska självklara klanger. Men icke! Ibland kan det låta riktigt modernt i våra öron, så vi går igenom ton för ton och kollar upp om det faktiskt ÄR skrivet på detta vis eller om kanske kompositören har råkat slinta med gåspennan...

Jag ska även få sjunga en duett med countertenoren. En countertenor är en tenor som kan sjunga riktigt höga toner, så han matchar en alt, den låga kvinnorösten. Det är ganska ovanligt att låta två altar sjunga duett. Det mest vanliga är sopraner och tenorer som sjunger solo eller duetter. Nu ska vi, altarna, sjunga och låta publiken få njuta av våra mörka ljuva stämmor. Mmm, som balsam för öronen.

Välkomna!

Mina elever.

Jag har undervisat i piano sedan 1983... Herregud! 80-talet! Axelvaddarnas era! Jag började undervisa som tonåring! Är nu 44, snart... så jag borde nog ha haft ett tusental elever under alla dessa år. Tänk om jag hade räknat alla som passerat under mina fingrar.
Det är en underbar känsla att få en elev som själv vill spela. Hade jag spelat ett udda instrument, som t.ex. tuba, eller varför inte krumhorn, hade jag med stor sannolikhet fått elever som själva velat spela just dessa instrument. Kan inte tänka mig en förälder, som inte själv råkar vara just krumhornist självklart, drömma om att ens barn ska spela krumhorn.

Men piano däremot. De flesta vuxna har säkert drömt någon gång att de velat spela piano, men skickat sina barn att lära sig instrumentet istället . Många av dessa barn jag haft, har velat själva, så då är det ju nästan aldrig ett problem. Men att få ett barn som aldrig tänkt tanken och måste gå för att föräldern vill, ja det är inte så kul. Varken för barnet eller mig som lärare. Men den stora tillfredsställelsen är att lyckas "omvända" dessa elever. Vilken fröjd! Vilken lycka!
Om jag inte lyckas och barnet lider, ja då finns ju bara en sak att göra. Köra ett snack med föräldrarna, barnet och göra det bästa. Avsluta lidandet. 

Den äldsta elev jag haft var 75 år och yngsta 4. Yngstingen ville inte ner från pappas knä, så vi körde alla tre, en hel termin. Det gick som det gick. Hon var inte tillräckligt mogen. Det är bara att inse, alla ÄR inte den nya Mozart.
Men som förälder vill man nog gärna tro att ens barn är ett underbarn. Har själv inga barn så jag vet inte hur jag skulle reagera. Förmodligen skulle jag börja med lektioner redan vid fosterstadiet. Hu ja...

Nog om detta!

Åter i vardagen.

Måndag igen... Det extra roliga inslaget i vardagen är över. Konsert med tillhörande skivinspelning. Det gick väldigt bra. En otroligt skärpt och petig inspelningsproducent fick som han ville. Vi kämpade bäst vi kunde. Altstämman, som jag tillhör, fick mycket beröm. I like! ;-)

Nästa roliga konsert blir först i januari. Lååång väntan. Vi ska bl.a. sjunga Henry Purcell. Jag bara ÄLSKAR gammal musik. Medeltida, renässans och barockmusik. Sen ska vi till Kongsberg i Norge och delta i en festival som heter Glogerfestspillene. Vi ska bl.a.  sjunga med den tyska barockensemblen Akademie für Alte Musik Berlin.
Det, mina vänner, är verkligen något underbart att se fram emot.

Ska tillbaka till vardagen nu...
Ha de!

RSS 2.0